Dom sista dagarna har jag upptäckt att jag inte tycker om mat.
Jag säger "bella inte tycka om den mat" och så pekar jag på tallriken. Ibland vet jag inte ens vad som ligger på den, men jag behöver inte titta.
Om jag inte hör att det är makedoner och torv, det är okej. Med keetsup till.
Det vill jag ha! Varenda dag. 

Och kan själv! Det är det enda jag säger just nu, kan själv, kan själv. Ibland får jag in ett "Bella kan själv".
Och om nån försöker hjälpa mig lägger jag till ett argt "NÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄJ" före.

Man måste väl få testa gränserna?:)

(mamma fyller i: även om man inte alltid lyckas hehe)